Man ska inte kritisera folk över hur de ser ut. Det anses vara ohyfsat, och det är väl rätt antar jag. Men man kan ju undra.

Inte så mycket om män och kvinnor som blir fetare och fetare därför att vi blivit allt mer amerikaniserade och i likhet med dem blir vi också fetare och fetare pga allt socker och allt fett vi sätter i oss. Det är en tragedi som jag själv är ytterst medveten om eftersom jag själv lagt ut en del sedan jag som tjugoåring knappt kom upp i sjuttio kilo på mina 184cm. Det gick över. Nu är jag glad varje gång som jag inte ser ett tresiffrigt värde på vågen.

Nej, jag ska tala om vissa utseendetrender som tydligen uppnås på kosmetisk väg. Jag var för ett tag sedan på en plats som jag annars sällan besöker, alldennastund jag känner mig oerhört obekväm i dylika miljöer. Låt mig säga att det var en plats där ytligheten understundom frodas.

Jag satt på en bänk på en sådan plats och såg en del vackra kvinnor komma och gå och så plötsligt så dyker det upp en ung kvinna vars byst verkar vilja spränga sig ut ur bröstkorgen som två övermogna meloner och en baksida som på samma sätt förmodligen var åstadkommen på kirurgisk väg och verkade förlora sin främsta funktion, dvs att sitta på.  En del män finner sådant upphetsande, men jag hör verkligen inte till den kategorin. Jag tycker sånt är tragiskt. Lägg sedan till ett par läppar i ansiktet som var så prominenta att de såg ut som ett ständigt putande. Förr brukade jag skratta åt sådan ytlighet och skämtsamt säga att samma effekt kunde uppnås om någon boxade vederbörande i ansiktet, men nu fastnar skrattet i halsen och jag ser bara tragik.

Hur många därute känner så starkt att deras kroppar inte duger att de måste gå till sådana överdrifter, en överdrift så kraftig att de förvandlas till en karikatyr av ett skönhetsvansinne, där skönheten skurits bort och bara vansinnet återstår.

Jag har alltid undrat varför en del människor – både kvinnor och män, känner sig tvungna att lägga sig under kniven för att till slut förvandlas till plast. Är det en jakt på en flyende ungdom, ett dunkelt skönhetsideal eller bara ett allvarligt missnöje med vad naturen gett en? Eller bara ytterligare bevis på hur ytliga somliga är så att kroppen bara blir ytterligare ett verktyg i jakten på ”likes” när de gör sina tusentals duckface på instagram och liknande ställen där telefonen och posen numera är så välkänd att vuxna kvinnor gör parodier på dem som är betydligt roligare att titta på än de spegelskådande originalen.

Varje tid har sin förbannelse. Den här tycks ha gott om dem och kanske är ytterligare en förbannelse varje gammal gubbe som rynkar pannan och säger ”så här var det banne mig inte på min tid”, fast det kanske var det, bara lite annorlunda i sitt uttryckssätt.

Vem vet. Kanske drunknar dessa moderna narcississer (syftande på den grekiska förlagan) i svallvågorna av de stora tragedier som världen presenterar oss med och en osäker ung kvinnas läppar, bröst och bakdel bara blir en tragisk fotnot i det 21 århundradets kriser och katastrofer.