Albert Engströms berömda inlägg i debatten när spritförbud diskuterades i Sverige.

Grannarna har kräftskiva på gården utanför och av sångerna att döma så inmundigas de drycker vilka kräftor ”kräfva”.
Jag är inte nykterist, men jag har aldrig förstått mig på de former av sprit som brukar finnas i glasen på dylika föreställningar – akvavit och sånt smakar mest fönsterputs, tycker jag. Sedan är jag lite förundrad över det tillstånd som en del av deltagarna på kräftskivan här utanför hamnat i. Det är väl inte kul att tappa kontrollen, bli skränig och ge uttryck för eller göra saker man kanske kan komma att ångra?

Jaja… jag är sedan ett tag tillbaka vegetarian, så jag äter inte kräftor – jag brukar ändå i allmänhet bli sjuk av dem utan att ha druckit den där spriten. Jag var bjuden på en kräftskiva den här helgen, men hela den familjen drabbades av covid så det umgänget fick skjutas upp till nästa gång. Jag hade tänkt att göra en paj för mig själv att äta och att bjuda som alternativ till kräftorna, men just nu görs det inga pajer här hemma, ty jag är fullt upptagen med att tycka synd om mig själv och lyssna på när grannarna äter kräftor. Eller krökar med ett litet inslag av skaldjur, om man så vill.

Det där med kräftskivor är ett svenskt fenomen som fascinerar utlänningar ungefär lika mycket som våra konstiga ritualer vid midsommarafton. Vi sitter samlade kring långbord på höstarna och äter bottenlevande skaldjur som lever på as, skaldjur som vi kokar levande och sedan suger musten ur på både det ena och andra sättet. Min mormors bror lärde mig konsten att få ut det mesta ur en kräfta när jag var ung och även om jag aldrig tyckt illa om skaldjur – de är ypperliga på en smörgåstårta t. ex, så blir jag sjuk av dem alldeles utan hjälp av starka drycker.

Nu är jag alltså plötsligt vegetarian. Det finns inga särskilda ideologiska skäl till det. Jag har tröttnat på kött och känner att jag förmodligen skulle må bättre med en mer vegetarisk kost. Jag dras ju med diabetes och en kronisk tarmsjukdom – båda sannolikt resultatet av många års extremt intag av Coca Cola. Kanske kommer båda sjukdomarna att bli lite bättre om jag äter mer plantbaserad kost, även om jag inte utesluter varken ägg eller mjölk.

Jag har precis återkommit från en snabb roadtrip till och från Småland där jag lämnat av Findus, som normalt sett jobbar som katt hos min mamma, men som tillbringat sommaren hos mig och Lasse. Lasse har letat lite efter honom, men har nu trankilt accepterat att Findus flyttat. Findus ropade å sin sida på Lasse när han plötsligt fann sig befinna sig i sommarstugan, varifrån han åker hem till Stockholm igen under söndagen. Det tar över fyra timmar för mig att ta mig upp till stugan och den här gången körde jag i ett ganska tufft regnväder på väg hem, så tufft att jag missade avfarten till Sävsjö och fick köra via Jönköping istället, vilket är en ordentlig omväg. Men jag blev snabbt varse att Jönköping har en av de mer elaka trafikkaruseller jag känner till när E4 och ett antal riksvägar korsas och far iväg åt alla möjliga väderstreck, så att man måste vara mycket koncenterarad för inte hamna fel. Göteborg kan vara lite jobbig, men Jönköping är värre.

Nu är jag i alla fall hemma igen. Nya bilen går bra och jag har haft möjlighet att cruisa fram medan bilstereon sjunger ”On the road again” med Canned Heat. Har man aldrig gjort det har man inte levt.