Sveriges utrikesdepartement har det inte lätt. En ursäkt om ett övergrepp på en bok som i en stor del av världen betraktas som helig blev plötsligt till en infekterad debatt om yttrandefrihet. Att Sverige skulle be stater vars egen yttrandefrihet och demokrati antingen är rent teoretisk eller ickebefintlig om ursäkt för att en man använt sin svenska grundlagsskyddade yttrandefrihet. Många rasar.

Men vad är det egentligen de rasar om? Pratar vi inte egentligen om olika saker här? För att använda sin lagstadgade yttrandefrihet till att förolämpa människor må vara okej, men det ursäktar ju inte handlingen. Yttrandefrihet innebär ju inte att få uttrycka saker oemotsagd – alla har en lika stor rätt att uttrycka att det var en idiotisk och moralisk förklastlig handling att provocera troende människor på det sättet – även om det är hur lagligt som helst att göra det. Det skulle jag också be om ursäkt för. Säg vad du vill, men var beredd att ta konsekvenserna för det.

Det finns ingen anledning att provocera människor på det sättet. Låt människors religiösa föreställningar vara i fred. Jag förespråkar inte att man förbjuder människor att ifrågasätta eller förlöjliga andra människors religiösa föreställningar – det har jag själv säkert gjort mig skyldig till när jag ställts inför vad jag uppfattar som orimliga religiösa yttringar. Men jag – och alla andra som på olika sätt ifrågasatt dogmer och religiösa (van)föreställningar måste vara beredda att ta konsekvenserna av det. Och att rent av provocera religiösa människor genom att bränna biblar eller koraner är bara respektlöst och dumt.

Så alla förståsigpåare med mer eller mindre kunskap i de juridiska spetsfundigheterna kring yttrandefriheten och våra demokratiska principer behöver inte understryka hur viktiga dessa är. Vi hotar inte vår yttrandefrihet bara genom att be sårade människor om ursäkt för vad en provokatör har gjort. Vi använder bara vår egen rätt att reagera på något som är dumt, utan att på något sätt ifrågasätta någon människas rätt att göra och säga idiotiska saker.

Det andades mycket islamofobi bland de människor som kom  till tals om den här saken i dagens Studio 1 i P1. Jag tyckte inte att de såg skogen för alla trän. Det är samma människor som vill förbjuda slöjor i skolorna, vad nu syftet med detta är. Att förbjuda heltäckande slöjor i olika sammanhang kan jag förstå logiken med – man måste kunna identifiera folk i olika sammanhang, t ex. Men att bara förbjuda slöjor i skolan har inget annat syfte än att försöka få bort ett kulturellt betingat fenomen som många människor inte känner sig bekväma med, det har inget egentligt praktiskt syfte. Det är en lag riktad mot den religion man för tillfället känner sig hotad av: Islam. En lag som fötts i islamofobiska sverigedemokratiska hjärnor. Låt oss inte gå den vägen. Slöjor är inget större hot mot skolan än vad kepsar och mobiltelefoner är och hittills har ingen kännt sig mogen att vilja lagstifta mot dem – med rätta, får jag väl tillägga. Låt vanligt folks religiösa och kulturella föreställningar vara i fred. Sen kan folk som jag ifrågasätta religiösa dogmer och traditioner hur mycket vi vill, det är vår rätt. Men vi måste respektera andra människors rätt till sina traditioner och religiösa yttringar. Jag vill minnas att även detta står i lagen.