Jag brukar inte läsa närmare när någon med förflutet på Timbro uttalar sig om något. För det mesta är det dumheter och försök att tolka avancerade problem i en marknadsliberal kontext. Men så inte denna gång. Istället pratar PM Nilsson om plastens skadliga verkan på vår omgivning – och det finns väl knappast någon vettig människa som ifrågasätter att det är ett problem.

Nilsson är lite av högerns miljösamvete, och detta senaste inlägg skrevs antagligen för att det i veckan togs beslut om att den något missriktade plastpåseskatten äntligen ska tas bort nästa år. Med missriktad menar jag att det knappast har någon som helst betydelse för den svenska eller internationella miljön om vi betalar extra för plastpåsar i affären, det är nämligen oftast annan plast som obetänksamma människor lämnar i naturen och de ofattbart stora mikroplastöarna (en lär täcka en yta som motsvarar hela Australien) i våra oceaner har vi knappast bidragit särskilt mycket till.

Det är här som PM Nilssons tankar börjar spela roll. Ja, staten fick ett välkommet tillskott på ungefär en halv miljard tack vare skatten och ja, den fick oss att tänka oss för vilka emballage vi använder när vi köper t ex mat, för försäljningen av plastkassar gick samtidigt ned, och det är knappast något dåligt. Men hade skatten någon effekt på skräpet i vår natur? Svaret är nej. De flesta matkassar används till hushållssopor och hamnar aldrig i naturen, men vad som däremot hamnar där är förpackningsplast, blöjplats och hårdplast.

Jag är ingen vän av punktskatter. I synnerhet om de är moraliskt och inte praktiskt betingade. Kanske bör vi titta lite extra på vad våra grannar i Europa har gjort för att försöka hitta en lösning på plastproblemet. Kanske skulle rena förbud för vissa typer av plast fungera bättre.  För mig får de gärna totalförbjuda den typ av hård plast som viss teknik kommer ingjuten i och som närmast kräver dynamit och svets för att komma in i. Men, allvarligt talat, bör vi inte dessutom börja med att försöka få folk att inte bete sig som idioter ute i naturen och slänga plast, fimpar och annat som inte hör hemma där? Bättre soptunnor som fåglarna inte kan plundra är nog också en god idé, för måsar och kråkfåglar står för rätt mycket av den nedskräpning som sker kring rast- och badplatser.

Min tanke är att vi kan inte införa drakoniska skatter och förbud i Sverige bara för att lätta vårt dåliga samvete över att vi misskött vår omgivning. Direkt handling är nog bättre i de flesta lägen, och det, det kan nog t o m Timbro hålla med om.