Världen är en konstig plats just nu. I Storbritannien har den kände fotbollsspelaren och numera kommentator/programledaren Gary Lineker stängts av från det program han leder (det anrika ”Match of the Day”) för att han uttryckt en politisk åsikt och vissa har t o m jämfört BBC:s tystande av honom med den storm av indignans och vrede som drabbade Jeremy Clarkson när han skrev en krönika där han skrev en liknelse från Game of Thrones för att illustrera sitt ogillande gentemot Megan Markle.  Med vissa menar jag en annan kontroversiell programledare, Piers Morgan.

Lineker anklagas för att vara ”Woke” och i en del människors vokabulär är det inte något gott tillmäle. Ordet ”woke” kan sägas ha lite av samma innebörd som det vi i Sverige kallar för ”PK”, dvs en åsikt som följer en åsiktskorridor som man egentligen inte menar, utan tar ställning till därför att omgivningen gör det, dvs en dikterad åsikt som man antingen egentligen inte förstår eller står för. Men här skiljer sig ”woke” lite grand, för ursprungligen var det ett uttryck som innebar att man var socialt och kulturellt medveten om t. ex. rasism och/eller sociala orättvisor och stod för något annat. Hur det kan ha förvandlats till ett skällsord är märkligt, men samtidigt något väldigt amerikanskt. Vissa amerikaner tycks nämligen inte förstå konceptet med kollektivt socialt ansvar och drar förfärat fram kommunistkortet så fort sådant kommer på tal.

Men vad har Gary Lineker gjort då? Jo, han förtjänade epitetet ”woke” för en tweet han gjorde i sitt eget namn och bara i egenskap av sig själv där han kritiserade Toryregeringens nya asyllagar och sa att dessa lagar rent språkligt inte stod 1930-talets nazister efter.  BBC svarade med att stänga av honom.

Problemet här är inte bara att BBC ansåg att dess neutralitet ifrågasattes så att säga per proxy, utan att man helt tydligt inte varit konsekventa och låtit flera av sina programledare och högre chefer komma undan med politiska utspel, så varför valde man då att stänga av just Lineker? Sågs han som ett mindre kontroversiellt mål för disciplinära åtgärder?

Detta har dock visat sig vara ett oerhört misstag. Människor har påpekat att Lineker inte använt sin position på BBC för att uttrycka dessa åsikter, utan twittrat från ett personligt konto om humanitära ämnen som han personligen finner oerhört viktiga, och väl ändå är det också. Var går gränsen för yttrandefriheten egentligen, undrar de brittiska tidningarna och ger Piers Morgan möjlighet att uttrycka sin åsikt om att BBC:s avstängning av Lineker och stormen som drabbade Jeremy Clarkson var en tendens för samma rädsla inom det offentliga, vilket leder oss till nästa begrepp: ”Cancel Culture”.

I Sverige hade vi väl förmodligen sagt häxjakt eller mediadrev, en lavin av negativt laddade artiklar, tweet och uttalanden mot en individ, vars fel och brister kanske är väl kända men där drevet i sig blir okontrollerat och inte sällan oproportionellt mot vad som egentligen hänt. Dessa kan till slut kan få ytterst tragiska konsekvenser – som i fallen Benny Fredriksson eller Mats Löfving.

Så när Jeremy Clarkson använder en liknelse från Game of Thrones – som många av hans häcklare inte nödvändigtvis känner till, så blir plötsligt liknelsen, som han använde för att helt enkelt säga att Markle bör skämmas för sitt uppträdande, till ett väldigt grovt påhopp, eftersom många tagit liknelsen bokstavligt. För detta har han bett om ursäkt. Clarkson är lite av en elefant i en porslinsbutik men Lineker är mer raffinerad än så – han visar att han har ett samvete.

Slutsatsen av BBC:s agerande blir följaktligen att man anklagas för att gå en sittande regerings ärende när en av deras anställda uttrycker åsikter som inte faller dem i fatet och då är BBC:s neutralitet verkligen ifrågasatt – inte minst av de personer som både i Storbritannien och övriga länder i Europa ifrågasätter neutraliteten hos public service. Det är här det börjar bli riktigt farligt.

I Storbritannien sammanföll nämligen denna affär med en betydligt värre. En BBC-chef som anklagas för att ha beviljat ett personligt lån på 800 000 pund till en sittande premiärminister.

Att en anställd inom public service inte ska använda sin ställning till att uttrycka politiska åsikter är en regel som väl främst bör avse vad man gör när man representerar public service. Så länge som man inte begår ett brott genom att t. ex. uttrycka åsikter som är att betrakta som hatbrott eller hets mot folkgrupp bör representanter för public service ha rätt att uttrycka politiska åsikter så länge som det inte finns risk för att den personliga och den yrkesmässiga rollen blandas ihop, som ju hade varit fallet om Lineker varit en politisk journalist eller kolumnist. Men nu är han en hyllad programledare för ”Match of the day” ett program som numera bara avhandlar veckan som gått i Premier League. Ingen risk för sammanblandning av roller där inte.

Nu har drevet alltså vänt sig mot BBC-cheferna istället och britterna undrar om det är så mycket bättre att begära ledningens huvuden på fat, det tycks faktiskt som om de hamnat i ett scenario där det inte finns någon vinnare alls, hur mycket man än vrider och vänder.

Världen, och i synnerhet Storbritannien, är verkligen en besynnerlig plats just nu.