En burk med maskar
25 mars 2025
Det finns ett amerikanskt uttryck som heter att öppna en ”can of worms” som betyder något i still med att något tar hus i helvete. Gillar man alla typer av uppmärksamhet så kan man roa sig med att slänga in kontroversiella åsikter i olika sammanhang och se vad som händer.
Jag brukar ibland roa mig med att se lite stand-up, jag orkar sällan se en hel föreställning, men några minuter går bra och då gillar jag att titta på de klyftiga tjejerna och killarna. De som inte bara kör grova sexskämt och förolämpar publiken. Joe Lycett är en sådan för han har gjort så mycket udda saker som han sedan med sin lätt feminina persona får att låta som det mest naturliga i världen. Han skriver sms och mejl till diverse personer och myndigheter och tycks sitta där vid sin laptop eller telefon och tänka ”undra vad som händer om jag gör så här”. Sen blir det en föreställning av det hela och jag hör till dem som är mycket roade av när folk är så där finurligt smarta.
Det gjorde en ung reklambyråanställd som hette Eric Ericson också. Han skrev märkliga brev till myndigheter – väl medveten om att dessa brev diariefördes och besvarades rutinmässigt. Resultatet blev en rolig bok som heter ”brev till samhället” som jag rekommenderar att ni läser.
Notera att författaren aldrig påstår att han är någon annan än han är. Adressen är äkta.
Orsaken till att jag tar upp dessa två herrar är att jag då och då – av helt andra anledningar, gillar att lägga ut påståenden på Threads – vilket är Metas Twittervariant, och se vad som händer. Jag började t.ex. med att deklamera inför världen att blinka med helljuset när det är rött inte gör att det blev grönt snabbare – vilket är en gammal myt som hängt med sen 70-talet, förmodligen ännu längre. Det rörde runt lite i ankdammen, men inga jättevågor. Men när jag sedan närmade mig ett av de mest kontroversiella ämnena – fortfarande inom ämnet trafik, så blåste det upp till storm.
Ämnet var rondellkörning – eller som det mer formellt heter, användning av körriktningsvisare i en cirkulationsplats. Jag lärde mig en metod när jag tog körkort – vilket är över trettio år sen, och sen när jag gick bussförarutbildningen så fick jag lära mig en annan som jag tror fortfarande gäller. Det är nämligen väldigt enkelt. Du blinkar bara med höger körriktningsvisare när du ska lämna cirkulationsplatsen. Inte när du ska in, inte när du befinner dig inne i cirkulationsplatsen. Bara när du ska lämna.
”Jag gillar att vara tydlig!” röt en kommentar. ”Hur ska vi veta om någon ska rakt fram eller fortsätta om de inte blinkar?”
Jag riktigt såg upprördheten manifestera sig på företrädesvis arga medelålders män. Mina fördomar såg framför sig män med en burk Norrlands guld på ena sidan och en rykande cigarett i mungipan medan tangenterna glödde under författandet av deras upprörda repliker som inte sällan var felstavade eller innehöll särskrivningar och förkortningar av typen ”oxå”. Ja, jag vet att jag är en dålig människa – men jag har fördomar om folk som skriver dåligt – men vet om det…
Ja, men… tänkte jag, för jag vet bättre än att svara dem, om alla följde de gällande reglerna skulle ju det vara enkelt att veta om någon var kvar i cirkulationsplatsen eller ej. För om man inte blinkar så vet man att vederbörande inte är på väg framåt utan tänker stanna i cirkulationen. För i motats till vad jag fick lära mig på nittiotalets början, så ska man ju faktiskt ge tecken att man ämnar lämna cirkulationsplatsen oavsett vilken avfart som avses.
Men jävlar vilket liv det blev och hur en del människor helt tydligt envisas med att göra som de alltid gjort oavsett vad reglerna idag säger. Det säger en del om tiden vi lever i och hur långt egoismen gått inom så många delar av samhället. ”Jag skiter väl i vad andra gör och tycker. Jag har alltid gjort så här”.
Nu satt jag bara där inför kaoset jag skapade i tråden och rev mig i huvudet. Nu ska vi bara se vad jag slänger ut för kontroversiell fråga nästa gång. Hur man uttalar ”kexchoklad” kanske? Det är en riktig ”can of worms”.
Hälsar
Thomas