Vi pratar för mycket om könet och enligt min mening lägger vi för stor vikt vid något som egentligen inte ska ha någon som helst betydelse. Ditt värde som människa ska respekteras oavsett vilket biologiskt kön du har.

Det är en kontroversiell fråga, den nya lagstiftningen, men med risk för att göra bort mig, så vill jag hävda att vår könstillhörighet inte ska ha så stor betydelse – i alla fall inte i juridiskt hänseende, att staten ska behöva lägga sig i huruvida vi definierar oss som män eller kvinnor. I det avseendet så tycker jag nog att lagstiftningsförslaget är bra. Däremot kan jag tycka att det kan vara lämpligt att ha en åldersgräns för när du kan ansöka om könskorrigering, då det är en ganska oåterkalligt beslut. Men rent juridiskt tycker jag inte att det spelar någon roll vilket kön man har.

Det är därför som jag tycker att s k icke-binära personers problematik egentligen är en identitetsproblematik som ligger på det psykiska planet. Det kön vi föds med är ett biologiskt faktum och det är tack och lov nu möjligt att byta. Men att hävda att man inte har ett kön är bara ett förnekande av ett biologiskt faktum som vederbörande faktiskt kan förhålla sig till som de vill. Vi är trots allt så mycket mer än våra kön, våra politiska åsikter, vår religiösa ståndpunkt, våra eventuella funktionshinder, vår sexualitet etcetera etcetera. Vi är en unik kombination av allt det där och en hel del till. Att haka upp sig på könet är inte bra, för könet ska verkligen inte definiera oss. Ett sant jämlikt samhälle uppnås inte förrän vi går förbi det sättet att tänka och accepterar alla människor som de är.

I synnerhet unga människor har ju en helt naturlig process när de funderar ut vilka de är. I ett mer accepterande samhälle skulle en person som inte känner sig särskilt manlig eller kvinnlig bara accepteras för det utan att det skulle vara hela världen om vederbörande tilltalades med manligt eller kvinnligt pronomen.

I rent juridiskt hänseende tycker jag nog att vi bör gå ifrån könet överhuvudtaget; det är inte relevant utan en kvarleva från ett uppdelat samhälle som vi gör bäst i att gå ifrån.