Jag kommer att vara med i en podd och berätta lite om ”hur det är” att leva med Asperger. När jag gjorde intervjun inför inspelningen så insåg jag att det krävdes lite extra för att inte framställa mitt liv som en pekoral, ett trasigt liv. För ett sådant har jag ju faktiskt inte haft. Ja, för den som kanske hade väntat sig lite mer av livet – ära, berömdhet, pengar etc, hade man kanske kunnat resonera så, men jag hade inga såna ambitioner. Jag var väldigt mycket förankrad i ett nu, så pass mycket att jag inte märkte hur åren flög förbi och att jag plötsligt insåg att jag befann mig åtskilliga år och vägval från den plats då jag hade ett mer aktivt sällskapsliv.
Jo, jag är en ensamvarg och umgås i princip inte med någon regelbundet. Jag har några vänner som jag har sporadisk kontakt med – vilket är okej med mig, men telefonen är för det mesta tyst och mina kvällar tillbringas för det mesta framför datorn eller liggandes framför någon streamad Tv-serie eller dokumentär. Lasse finns där förstås. Lasse jobbar som katt hos mig och har sin egen uppfattning om livet. Hans värld är nämligen tämligen fixerad på mat och har börjar sin dag med klagosång framför min stängda sovrumsdörr och slutar den ihoprullad på min säng i förhoppningen att jag inte slänga ut honom när jag själv ska gå till sängs – vilket jag gör, för han går upp mycket tidigare än jag.
Ulf Lundell skrev en gång i en låt att han skaffade sig några katter ”bara för att se dem vara” och det är sannolikt det mest träffsäkra jag hört om kattmänniskor. Vi älskar att se dem vara och blir ständigt betagna av deras unika personligheter och fullständiga ointresse för allt de inte själva är inblandade i.
Så är mitt liv med Asperger nu för tiden. Förr fick jag ofta känslan att min största förtjänst var att jag kunde låta vänner få höja sig lite på min bekostnad. Mest därför att jag inte brydde mig om sånt och att de gärna fick känna sig lite mer mogna, erfarna och kunniga på min bekostnad om det gjorde att de kände sig lite bättre. En del av dem var rätt osäkra existenser. Idag undrar jag om jag gjorde mig själv en björntjänst genom att nedgradera mig själv på det sättet. Jag tröstar mig med att jag inte gjorde det medvetet. Det bara blev så.
Livet med Asperger innebär också att man blir missförstådd ofta. Dels genom att jag tolkar människor fel, och -vilket jag finner mer vanligt, att de tolkar det jag säger fel. Det har att göra med att min logik fungerar annorlunda än de flesta andras – den går liksom runt i resonemanget och mina liknelser och uttalanden kan därför ofta tolkas på sätt som jag inte tänkt mig.
Jag brukar ge ett exempel från skoltiden då jag skulle lära mig multiplikation. Läraren frågade om vi visste vad sju gånger noll var. Jag svarade sju eftersom det i min värld var så att om man hade sju saker som man inte gjorde något med så hade man sju kvar. Min logik var som sagt annorlunda.
Men det där lite kantiga sättet att tänka har också sina positiva sidor. Det ger mig förmåga att tänka utanför boxen och se mönster där kanske inte alla ser dem.
Men även om jag lever med Asperger så innebär det inte att jag inte lär mig av mina misstag. Personer med Asperger saknar förvisso vissa förmågor som andra har med sig med modersmjölken, men vi kan lära in dem, ofta efter att ha gått på en nit i något sammanhang. Jag har inte den naturliga förmågan att läsa människors signaler, men jag vet nuförtiden var jag ska leta efter dem. Ibland innebär det i och för sig att jag kanske letar efter något som inte finns… men det händer inte så ofta längre.
Nu är min hemsida omgjord efter mycket om och men. Det är lite småjobb kvar här och där, men nu kan jag åtminstone blogga igen. Hör av er om det är något som inte verkar fungera.