Ja, du får ju givetvis tycka vad du vill. Det är det fina med demokrati. Alla har sin röst och ska respekteras för den. Det finns en oroande tendens på högersidan att se åsikter som avviker från deras egen uppfattning som mindre värd och ett resultat av antingen dumhet eller någon form av konspiration. Man tar sig med andra ord ett total tolkningsföreträde på vad som är sant, rätt och riktigt. Samma tendens har vi sett när det gäller vissa företrädare i Tidölagets relation med media som i enlighet med sina uppdrag som journalister ställer obekväma frågor. Det är som sagt deras jobb och att få sin uppfattning ifrågasatt är något som politiker av alla färger måste stå ut med. Men det verkar vara dåligt med det på sina håll.
SD försöker fortfarande förstå varför de gick tillbaka i detta val. För mig är det inget svårt att förstå alls. Proteströstarna börjar lämna det bruna skeppet och röstade i detta val i större omfattning på andra alternativ. Jag tror att SD:s egentliga kärnväljare är betydligt färre än de dryga 17% som verkar bli resultatet den här gången. Det är nog så enkelt att partiet på gott och ont (för dem) anses vara en del av ett etablissemang som många av deras väljare tidigare röstat mot. Sen kan man inte heller bortse från faktumet att partiet haft en betydligt mer främlingsfientlig ton än tidigare. Man låtsas inte längre. Sånt har nog fått en del att lämna skeppet – i synnerhet hr Jomshofs raljerande om muslimer torde ha fått en del att fråga sig om en sådan tok ska sitta i en regering. Han är ju inte riktigt i Streicherklass, men han kommer bra nära ibland.
Ska jag titta i spåkulan tror jag nog att det blir nog en regeringsbildning denna gång också, ett sorts Tidösamarbete där miljöpartiet och vänstern får finna sig i att sitta som stödpartier som SD gjorde under föregående mandatperiod och där S får lov att hålla sig i mittfåran för att hålla Centerpartiet nöjt. Kanske med lite reformer och köttben till de båda andra samarbetspartierna i frågor där partiernas syn sammanfaller.
Personligen hoppas jag på att man börjar arbetet med att montera ned det marknadsliberala vansinnet kring offentlig sektor. Privata alternativ ska givetvis inte förbjudas, men de ska inte få tillgång till våra skattepengar som tidigare utan måste finansiera sina verksamheter i större grad med egna pengar – och sen kan de ju ta ut vinst om de vill.
Sen hoppas jag på att jakten på arbetslösa ska upphöra. Hjälp dem istället att bli attraktiva på arbetsmarknaden. Sluta prata om att ge arbetslösa som sökt hundratals jobb utan resultat ett ”incitament att ta ett arbete” – det är höjden av arrogans och unken människosyn att uttrycka sig så inför människor som av olika anledningar har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Vidare kan man ju hoppas att en Lex Kristersson införs så att ingen statsminister i framtiden kan agera som han gjort utan konsekvenser. Att kalla honom genomkorrupt, som vissa vänsterdebattörer gjort, är kanske att ta i, men karln har otvivelaktigt agerat i etiska gråzoner när det gäller hustruns vänner, egna kompisar och släkt. Själv tycker han uppenbarligen att sånt är helt ok, han har betett sig så under hela sitt politiska liv och kommit undan med det.
Nu får vi sitta stilla i båten ett tag tills V,S,C och mp pratat ihop sig. Det blir nog mellanmjölk av det, men i det här läget är det i min värld det minst dåliga alternativet.