Inför valet – del ett: Om korruption
11 juni 2026
Vad är egentligen korruption?
I andra delar av Europa hittar du snart länder där korruptionen är en del av systemet. Där en sedelbunt är nästan obligatorisk om man vill få något gjort eller få något att hända. Att hitta rätt person att smörja och sedan få sitt ärende behandlat. Den typen av korruption är ytterst ovanlig i Sverige. Den typ av korruption som däremot förekommer hos oss är s k vänskapskorruption och det var inte länge sedan som en sådan skandal sopades under mattan här i Malmö när det visade sig att en upphandling gått till en handläggares vänner utan att man kunnat visa att vederbörandes anbud var bättre, säkrare eller kvalitetsmässigt att föredra framför andra bud. Det var handläggarens kompis. Det räckte.
Handläggarens beslut revs upp och saken sopades under mattan utan rättsliga efterspel. Kanske försvann vederbörande tyst ut genom dörren med ett avgångsvederlag och ett löfte om tystnad. Sånt har ju hänt förr. Men jag vet inte.
Att på det sättet gynna de man känner är alltså den vanligaste typen av korruption i Sverige. I vissa fall har bjudresor, event och andra arrangemang från en kandidat också förekommit ute i landet och jag vet att sådant förekommit i den privata sfären. Jag har själv varit med på sådana event.
Jag ska vara ärlig: jag är ingen vän av den nuvarande högerkonstellationen så det vore lätt att göra partipolitik av vad Ulf Kristersson och hans hustru gör. Men som jag ser det är det egentligen inte partipolitik alls, det handlar inte om moderat politik eller högerpolitik. Det handlar om en persons mycket dåliga omdöme.
Ja, det är ju Ulf Kristersson jag pratar om och jag kan säga att jag verkligen avskytt allt han stått för sedan han kom i regeringen under Reinfeldt med sin absoluta marknadsliberala vanföreställning som han aldrig släppt under alla sina år som politiker trots de katastrofer som faktiskt varit konsekvenserna. Han har därtill haft väldigt svårt med hur man hanterar sina nätverk med tjänster och gentjänster som ständigt gör att de regler och förutsättningar som gäller alla andra inte gäller honom och hans kompisar. Det är en gråzon som inte nog juridiskt inte helt enkelt kan likställas med korruption, men som likväl ligger farligt nära. Och Kristersson har inte lärt sig. Du hörde aldrig Reinfeldt snirkla sig förbi befintliga regler och bestämmelser på det sättet. Inte heller Carl Bildt eller någon tidigare Moderatledare med Anna Kindberg-Batra som enda möjliga undantag, men det var under hennes tid som landshövding.
Det var sådant här beteende som fick mig att förakta sossarna en gång i världen, för de satte detta i system under 70- och 80-talet. Hade du partibok och rätt kontakter kunde du plötsligt få oanade fördelar i alla möjliga sammanhang. Och sen ljögs det friskt om saken. Det var denna förmåga att ljuga utan att blinka som fick mig att tycka illa om Olof Palme – som själv, ska det väl sägas, inte hade sådana tendenser, men han skyddade de sina.
Ulf Kristersson har troligtvis inte haft en tanke på att detta kan ses som korruption. Det var inte hans uppsåt. Men han har betett sig så här i alla år så här är det inte högern som sådan, Moderaterna som sådana eller ens den nuvarande regeringen som sådan som det är fel på. Det är Kristerssons moraliska kompass det handlar om och ingenting annat och det är klart att hans politiska motståndare gnider händerna när han fortsätter att navigera i de här grumliga vattnen fast han verkligen borde veta bättre. Inte ens Tove Livendahl på Svenska Dagbladet kan försvara en del av hans påhitt- och hon försöker verkligen. Så om högern går tillbaka nästa val – och mycket tyder på det, så vet man vad man behöver ändra på och vem som man bör flytta på. Jag antar att det finns en landshövdingsplats någonstans där han kan fortsätta att utnyttja sin ställning till max.
Jag kan hitta många politiska skäl att inte rösta på ett Tidöparti, men just det här kommer nog att slå tillbaks på Kristersson och hela hans oheliga allians på ett sätt som han inte väntat sig.
Härnäst tänkte jag skriva lite om det polariserade politiska landskapet och ideologiernas död.