Jag tycks ha olyckan i släptåg i dessa dagar. Ja, inte för egen del. Bortsett från att jag nästan blev påkörd av en Merca som körde alldeles för fort och svängde in från vänster i en rondell och nästan orsakade en olycka, så har jag – ta i trä, klarat mig för egen del.
Men igår var jag vittne till när en äldre man tappade balansen på sin cykel och föll handlöst sidledes och ned på den hårda trottoaren. Han var omgiven av en massa människor som hjälpte honom så jag stannade inte till utan hoppas bara att han kom undan med några blessyrer.
Vad som hände idag kräver en liten utvikning.
Jag köpte en mikrovågsugn från Samsung för tre (eller max 4) år sedan efter att en trotjänare gett upp i ett hav av gnistor och blixtar. Det är ju oftast så mikrovågsugnar dör.
Efterträdaren har dock inte hållit måttet riktigt. Den är numera helt omöjlig att använda därför att kontrollkortet bakom knapparna inte fungerar och tills nyligen gick den bara med på att användas på förmiddagar. Eftermiddagar och kvällar gick inte alls och programmen gick bara att köra halva, tills maten skulle typ vändas eller vridas och programmet tog en paus. Det var bara det att det gick inte att fortsätta. Alla knappar var stumma och man fick köra programmet igen för att få maten klar.
Det där lär vara ett vanligt fel hos Samsungs mikrovågsugnar. Men nu får jag ingen respons på förmiddagarna heller, så det var dags att sända denna till ättestupan ute i Norra hamnen, min närmaste miljöstation.
Längre än tre-fyra år vill man ju att grejorna ska fungera, men nu hade jag en mikro som inte längre gjorde sitt jobb. Så motvilligt tog jag mig till en stor elektronikkedja här i stan för att införskaffa en ny – INTE någon Samsung.
Emellertid ville ödet att jag skulle hamna precis bakom när en stor trafikolycka med flera bilar inblandade ägde rum och jag blev instängd bakom poliens och brandkårens avspärrningar när jag lämnade butiken med min nya mikro. Vad jag reagerar på är inte faktumet att jag fick vänta tills räddningstjänsten gjort sitt jobb utan att delar av allmänheten runt omkring helt oblygt stod och filmade alltihopa med skadade och chockade personer kring bilvraken. Hur tänker man då?
Jag satt kvar i min bil och väntade på att bli framvinkad så jag kunde ta mig hem. Mikron var inte längre så viktig utan jag tänkte på vilken ändring i ens liv det kan vara när en stor olycka sker. Sänder en tanke till de människor som var med om olyckan och hoppas att de inte blev allvarligt skadade.
De andra, de med kamerorna, borde ta sig en funderare om de vet vad etik betyder och vad det innebär.