Ateism är respektlöst. Bara för att det inte existerar någon gud eller någon andlighet i just ditt liv betyder det inte att inte det finns plats för gud(ar) och andlighet i andras liv. Ateism fungerar därvidlag precis likadant som många religioner som tar sig totalt tolkningsföreträde för en objektiv sanning gällande en gud eller gudars existens och de regler som man som en del av detta förväntas förhålla sig till.
Själv ser jag mig som en agnostiker. Jag kan omöjligen veta huruvida det finns någon objektiv sanning där gud(ar) existerar eller inte, för jag kan som människa, med vår begränsade intelligens och uppfattningsförmåga aldrig hävda någon strikt objektiv uppfattning. Vi har helt enkelt inte verktyg för det.
Det finns enligt min mening ingen objektiv sanning vad religion anbelangar, det är en högst personlig upplevelse och bara för att mitt liv inte har plats för någon gud eller någon form av dogmatisk sanning betyder det inte att det är en viktig del för andra i deras respektive liv.
Det s k ontologiska gudsbeviset kan, mycket förenklat, sägas handla om att gud finns för att han behöver finnas. Just så är det för många människor. Gud existerar för att han behöver finnas i just deras liv. Man får kraft från den övertygelsen. Det svåra är att sedan acceptera att tro är något personligt som aldrig ska tolkas som en objektiv sanning, för även vi icke-troende ska ha respekt för att våra liv och uppfattning om det andliga ser väsentligt annorlunda ut.
Men att säga att ”gud finns inte” är felaktigt. Han finns för många människor på ungefär lika många olika sätt. Respektera det. Respektera dem och respektera den gud de tror på. Det är inte samma sak som att acceptera någon annans religiösa uppfattning.
Hälsar
Thomas