Alex Schuman skrev i en krönika i DN om hur han hade ångest inför presidentvalet 2016. Det hade jag också. Skulle världen verkligen klara av fyra år med en narcissistisk lögnare vid rodret av denna globala supermakt? Det gjorde den, men oj vilken skada han gjorde på det amerikanska anseendet. Just detta, har den genomsnittlige amerikanen förstås ingen aning om, för de är i allmänhet pinsamt okunniga om vad som händer utanför USA och vad folk tycker om dem.
Själv satt jag med underkäken nere vid golvet ungefär, som i en gammal Looney Tunes-film, när jag såg bilderna från ockupationen av Capitolium, komplett med rednecks med tätt mellan ögonen, självutnämnda shamaner och skrikande hjärntvättade QAnonanhängare som säkert väntat sig att hitta Bigfoot eller åtminstone någon liten grå alien undanstoppad i korridorerna.
Och nu är det 2024, valår och allt den genomsnittlige amerikanske väljaren såg var att allt blivit ekonomiskt sämre (pga inflation, pandemi och kriget österut) och därför köpte den skrupellöse Donald Trumps alla lögner och ihåliga löften om att han minsann skulle göra allt bättre. Trump will fix it, som hans nya slogan löd. Trump will ruin it, skulle jag vilja säga för en narcissist bryr sig inte om världen brinner, bara det inte brinner hos vederbörande själv.
Så rent krasst bör nog den demokratiska valanalysen vara rätt klar. Det amerikanska folket proteströstade och valde uppenbarligen att tro på vad en självupptagen lögnare och narcissist oftast oemotsagd fick sprida ut bland folket. Smartare än så är inte ”mannen på gatan”. Större delen av det amerikanska folket ryser fortfarande vid tanken på att gemensamt bidra till det allmänna och betala skatt och använder begreppet ”kommunist” för alla som visar minsta lilla tendens till att faktiskt vilja bry sig om andra än sig själva och det egna. De senaste årens prisökningar och hårdare klimat blev spiken i kistan för den sittande administrationen fast den knappast kan klandras varken för inflationen eller kriget i Ukraina.
Låt detta bli en läxa inför våra egna val. Rösta på något du tror på. Rösta aldrig emot något du inte tror på, för det är faktiskt en betydande skillnad. I det senare alternativet kan du mycket väl bidra till något mycket destruktivt som till slut monterar ned demokratin och betraktar all opposition som illojalitet. Det senare såg vi exempel på i Polen och Ungern, och det är inte osannolikt att Trump reagerar likadant – Lis Cheney, en republikan som motsatt sig Trump fick höra denne säga i ett tal på bästa sändningstid att han skulle ställa henne framför hundra gevär – fast kampanjen snabbt var ute med att säga att Trump menat det hela symboliskt. Symboliskt eller inte, det är en oroande tendens att inte acceptera att folk inte delar ens uppfattning.
Så jag kan beredvilligt erkänna att jag hade ångest inför detta val också. Och nu står vi inför fait accompli, Donald Trump kommer att fortsätta sprida kaos omkring sig. Men min förhoppning i att världen kommer att klara detta också och att han inte kommer att lämna efter sig en värld i brand. Demokraterna har nu fyra år på sig att vaska fram en karismatisk ledare vars ord den genomsnittlige amerikanske väljaren faktiskt kan ta till sig och tro på. Och vederbörande kommer att ha fyra års kaos och bråk att peka på när de säger: vi kan bättre än så här.