Jag har inte något stort umgänge. Men om jag någon gång av någon underlig anledning kommer i samspråk med människor från den yngre generationen händer det inte sällan att jag gör hänvisningar till saker som de inte har en aning om. Det handlar inte om historiska referenser, för jag har lärt mig vid det här laget att få intresserar sig för de saker jag intresserar mig för. Så inga hänvisningar till kungar, påvar, presidenter eller antika härförare. Nej, de referenser som jag slänger mig med handlar om kultur, filmcitat eller kanske något rent språkligt.
Härförleden så lät jag undslippa mig uttrycket ”…and don’t call me Shirley”, vilket, som alla i min generation väl vet, kommer från filmen ”Airplane” eller ”Titta vi flyger” som den hette på den tiden som även filmtitlar översattes mer eller mindre träffande. Det handlar alltså om ett ”gag” kring människor som slänger sig med uttrycket ”surely” i tid och otid.
Min hjärna fungerar nämligen så att den resonerar och tänker i form av symboler, citat och liknelser som sedan mer eller mindre framgångsrikt samlas ihop igen till ord. Det är därför som mitt liv är fullt av missförstånd och frågetecken de gånger som ”översättningen” varit mindre lyckad. Och de referenser, hänsyftningar eller vad man kan kalla det för, som jag använder är alltså länkar i ett resonemang som tyvärr bara jag kan förstå – och det är inte alltid jag förstår att det faktiskt förhåller sig så, och så slänger man ur sig något som får personen man talar med att se lite frågande ut.
Och nej, jag brukar inte använda mig av de mer obskyra referenserna från min ungdom från t.ex. Cheech & Chong, Joakim Lindegrens serier, Knasen, Fantomen eller Modesty Blaise, för att nämna några. Det kan jag göra med kompisar från förr, men knappast några andra. Jag bara tyckte att ”Titta vi flyger” borde väl varje människa ha sett?
Så jag såg om ”Airplane” och insåg snabbt att den var högst politiskt inkorrekt. I det avseendet hade den inte åldrats väl och något liknande hade aldrig kunnat produceras idag.
Nu gör mig inte det mig något, då jag vet att skilja skämt från verklighet även om det ibland kanske är väl grovt, men jag misstänker att det finns människor som skulle bli antingen kränkta å sina egna vägnar eller åt någon annans. Jag suckar bara djupt åt det där och konstaterar att samtalsämnen med den yngre generationen blir allt färre.
Det går ju åt andra hållet också gudbevars. Jag har ingen aning om vilka nutidens kändisar är, vilka influencers som folk följer (och varför) eller vad det är i nutidens musik som folk anser vara bra som för mig bara verkar vara fabrikstillverkat nonsens – undantag förekommer givetvis.
Så har det förstås alltid varit mellan generationerna och de äldre har i princip alltid klagat över att de yngre saknar bildning och vett. Men på något sätt blir det till slut människor av dem också. En dag kommer de också sitta och klaga över ungdomens förfall.
Om de ändå bara hade känt till ”Airplane”.