Jag gillade rätt mycket sport när jag växte upp. Jag var inte jättebra i någon sport – medelmåttig badmintonspelare, medelmåttig basketspelare tills astigmatism och tilltagande närsynthet satte stopp för förmågan att sikta (och faktumet att alla helt plötsligt växte om mig och blev mycket längre än jag) samt hyfsad målvakt i fotboll så länge det handlade om att stå i vägen och kontrollera luftrummet – jag förblev ganska usel med fötterna. Jag testade t o m att lira lite bandy, men jag var för taskig på skridskorna för att kunna vara till någon nytta på plan. Med åldern försvann intresset att titta på sport – utom fotboll.
Fotboll har förblivit något jag verkligen har uppskattat, men nuförtiden är det mest landslagsfotboll och Premier League som duger (La Liga tittar jag inte på -mest för att jag inte hinner lägga tid på det, men den ligan är annars bättre än Premier League). Övrig fotboll håller sällan måttet – jag håller reda på hur det går för Djurgår’n men jag ser aldrig någon allsvensk match för fotbollen är för dålig. Det provocerar förstås när man säger så, men jag menar inte något annat än det jag säger. Jag tycker det blir för tråkigt när det går för långsamt, spelet fastnar på mittfältet och besöker sällan den sista tredjedelen och spelarna blir mer eller mindre stillastående. Inget roligt att titta på.
Men nu är det EM och då tittar jag på så många matcher jag kan. Så här långt, när kvartsfinalerna är undangjorda, kan jag konstatera att nästan alla lag – med möjligt undantag av Spanien, har satsat mycket träning och taktik kring sina respektive försvar och ägnat mindre tid åt anfallet. Släpp inte in en djävel, liksom, och med undantag för Skottland, vars försvar kollapsade fullständigt i första matchen mot Tyskland, så har det varit en mycket lyckad turnering för alla försvarsälskare där ute. Mycket duktiga spelare och -oftast- mycket hjärta i försvarsområdet.
Så nu när det vankas semifinaler i veckan tänkte jag dela med mig med mina tankar kring de fyra lagen.
Nederländerna (Trolig slutplacering 4)
Verkar också sakna spelidé och försvaret och mittfältet verkar vara ovanligt nonchalanta och följer inte alltid med i matchen. Yttrarna är pigga, men de får inte så mycket att jobba med av det sömniga mittfältet. Inte förrän de får kniven på strupen växlar de upp och visar sig vara det högklassiga lag som de faktiskt kan vara.
Frankrike (Trolig slutplacering 3)
Turneringens gåta. De har inte gjort ett enda spelmål, trots en mycket kompetent trupp och många namnkunniga spelare.
Min elaka sida tänker att de förmodligen lagt ned oerhört mycket tid på försvarsspelet (där har de varit grymma) och tänkt att – sen kör vi på omställningar och ger Mbappé bollen så blir det nog mål. Men Mbappé bröt näsan i första matchen och spelar i en sorts Zorromask som gör att han inte ser världen omkring sig och inte kan nicka. Han gör alltså ingen större nytta som anfallare fast han emellanåt gjort en och annan rusch när han helt sonika springer ifrån försvaret. Men vad hjälper det när man inte vet var man har lagkamraterna någonstans, eller mer viktigt, var målet finns.
England (Trolig slutplacering: 2)
Verkar sakna spelidé och tillbringar majoriteten av speltiden med att passa bollen sidledes i hopp om att en lucka ska uppstå någonstans som de kan utnyttja. Det säger sig själv att motståndaren inte frivilligt ger England den chansen och därför får man se mycket stillastående engelsmän som inte verkar veta hur de ska göra för att få bollen framåt. Först när de har kniven mot strupen kan de visa varför folk faktiskt tror att det här laget kan vinna turneringen, men först då tycks de väckas ur sin Törnrosasömn på mittfältet. Laget ser mest ut som 11 indviduellt skickliga spelare som råkar befinna sig på en fotbollsplan tillsammans och inte vet vad de ska göra härnäst.
Spanien (Trolig slutplacering 1)
Bäst så här långt. Det enda laget av de här fyra som följer en tydlig spelidé, rör sig hela tiden och är ruskigt effektiva på kanterna. Visade mot Tyskland (förmodligen den logiska finalen) varför de förmodligen tar hem det här.